Om du har haft det, har du då någonsin tänkt "äsch, men den får vara kvar" och gått vidare som vanligt, helt obrydd? Eller har du kanske blivit tvungen att balansera på ett ben, få av skon. Förväntat dig ett mindre berg (med tanke på smärtan) och sett världens minsta sten trilla ut?
På bilden är en del av vad som satt mellan en hunds trampdynor. Den satt så hårt och gjorde så ont, så för att ens få lyfta på tassen talade hunden om att han har faktiskt väldigt ont i tassen!!
- Hörde du, jag har VÄLDIGT ONT!
Jo, det var väldigt tydligt sa jag. (Lite smått svettig efter morrningen.)
..och jag har full förståelse för att hela tassen och benen blir ömma när det sitter grus, asfalt, pinnar och annat vasst fasttrasslat i tasshåren mellan trampdynorna som sticker rakt in i tassen.
"- Han är lite känslig om framtassarna och pratar lite när du rör dem, bara så du vet men han menar inget, han är bara rädd om dem". .
Tänk er nu att det är likadant på alla fyra tassarna.
Emma, Felicia och jag, vi kämpade, tillsammans med denne lille kille för att få bort dem.
Vi kom fram till att snabbaste sättet är maskinen men vi tre blev snabbt nedröstade och det blev sakta och försiktigt med saxen istället, enligt önskemål.
Det är konstigt men på något sätt så vet hundar att de kommer bli hjälpta.
Visa saxen - klipp - beröm - Paus - Belöning.
När vi väl fått bort allt från alla fyra tassarna, gav han mig en djup pust och somnade på trimbordet under lite tassmassage. Han var ju inte rädd om sina tassar, han har ju "bara haft en sten i skon", under 2 månader
❤
